Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjärde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
1
-■
4 2
om, att denne skulle draga sig tillbaka och er-
känna sig besegrad.
Men knappast på benen igen, grep den grof-
lemmade traspojken sitt stora träkors och slog
Gunnar ett så hårdt slag öfver hufvudet, att
denne stöp till marken.
Segertjutande rusade nu
lådpartiet fram; de
voro dubbelt så många som den hyita kyrkans
försvarare, hvilka likväl modigt bjödo de stormande
spetsen. Gunnar hämtade sig snart —
sammets-
mössan hade varit en skyddande hjälm —
han
reste sig upp och stod främst i striden med sina
små näfvar mot träkäppama. Uppe på den största
lådan stod nu Nils Wilhelm, och trumman gick
tills den åter gick sönder. Då ljöd från trum-
peten en förtviflans ton.
Gunnar blef till slut öfvermannad och hand-
löst kastad i diket; hans anhängare drefvos under
ett regn af stenar och plankstycken tillbaka och
skingrades. Nils Wilhelm slogs med trumpeten»
då han ej mera fick blåsa. Sist måste han lik-
väl kasta sig i diket hos Gunnar låtsande sig
hafva fått dråpslaget, endast för att rädda trum-
man och den buckliga trumpeten undan röfvarna.
Gunnar låg på knä och torkade en smula blod
ur pannan, men Nils Wilhelm låg alldeles orör-
lig öfver sina kära kamrater.
Lådpartiet blef, då det såg denna hemska
syn, förskräckt och troppade af.
Då reste sig Nils Wilhelm:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
