Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Första sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kandidaten nickade med ett outsägligt leende,
hans blick glänste mot ljuset.
Skogen började nu glesna på ena sidan af
vägen, och det violetta aftonljuset silade sig fram
i täta glimtar mellan stammar och kvistar.
Dimman, som lägrat sig öfver alla de små
kärrmarkerna, svepte sakta upp kring ljungen och
svedjelanden. Från all denna daggvåta skogsmark steg
en frisk våg af vårdofter. Stilla.
Den unge mannen tyckte, att hela denna
outsägliga stillhet fylldes af en ton från en enda
väldig klocka, hvars rundel var himlen, och hvars
klang sväfvade silfverklar och endast anad.
Klockaren satt och lekte med piskan,
tuggande snärten hård.
“Klockor“, sade han, liksom ett apropos till
det tänkta.
Kandidaten spratt till och såg förvånad ut.
“Jag tänkte just på det ordet“, afbröt han.
“Jaså — jaha! Vi har två här i byn, ville
jag säga för att säga något. Ofta tänker man
på samma sak. Vi har en storklocka och en
lillklocka. Vår kära fru Elli säger, att den stora
klockan är dödens klocka, den lilla, den med
den vackra klangen, är Guds kärleks klocka.“
“Finns det ingen lifvets klocka?“
“Fru Elli säger, att när de båda ringa
tillsammans, ringa de lifvet“, svarade klockaren
med andäktigt allvar och fortsatte efter en stund:
“Det är inga klockor i sju socknar, som ringer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
