Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges folk.
Vid Östersjön, långt upp i höga noi’d,
där tusenårig’ bölja slår mot stranden,
jag ser ett land, det är min fosterjord,
det ligger än så skönt vid himlaranden
Och klara vågor skölja än dess skär,
och denna strand, som är mig, o, så kär.
Hvad kärt jag hade i min barndomstid,
det finnes där bland skogarna och fjällen.
Och själen fylles af en ljuflig frid,
då tanken ilar dit i tysta kvällen.
Hvad ljuft jag drömt i saga som i sång,
det finnes där, jag sagt mig gång på gång.
Och detta land, där först jag kärlek rönt,
med furuskog och björk och blåa vågor,
nog är det än, jag vet det, lika skönt,
med ljusa sommarnätter — norrskenslågor.
Men säg mig, du min broder, barndomsvän:
“Är svenska folket — är det likt sig än?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
