Hvarför och derför / 164 (1868) Author: Otto Eduard Vincent Ule Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvarför lutar en i sin tyngdpunkt upphängd, horisontelt
sväfvande stålnål, när den blifvit magnetiserad,
genast med ena ändan mot marken?

Derför att jorden sjelf är en stor magnet, som mot
sin nordpol har sydmagnetism, mot sin sydpol nordmagnetism,
och att jordens sydmagnetism måste attrahera magnetnålens
nordpol.

Fig. 80.

De punkter på jorden, på hvilka magnetnålen intager en
fullkomligt lodrät ställning, kallar man hennes magnetiska
poler. De sammanfalla icke med de geografiska polerna;
den magnetiska nordpolen är tvärtom belägen på
Boothia Felix i Nordamerika, ungefär under 70 breddgraden.
Ju mer man aflägsnar sig från polerna, dess mindre lutar
magnetnålen, derför att attraktionen är så mycket mindre.

Som de magnetiska polerna icke sammanfalla med de geografiska,
så visar icke heller magnetnålen öfverallt på nordpolen,
utan företer tvärtom på olika ställen af jorden en olika
afvikelse från denna riktning. Om man derför, för att veta
i hvilket väderstreck man befinner sig, vill betjena
sig af magnetnålen i kompassen, så måste man känna
huru stor missvisningen på hvarje ort är.

Hvarför finner man ofta i smedjor stålverktyg, som
draga till sig jernfilspån?

Derför att stål- och jernstänger, om de upphängas
lodrätt, eller, rättare sagdt, i en riktning, som motsvarar
lutningen af en fritt rörlig magnetnål, genom
jordmagnetismens inverkan blifva magneter.

Vanligtvis förlora de visserligen åter i ett annat läge
denna magnetiska egenskap; genom häftiga skakningar,
företrädesvis genom slag med en hammare, förvandlas
de likväl till varaktiga magneter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>