- Project Runeberg -  Hvad hafva myndigheterna uträttat med sitt straff? /
4

(1889) [MARC] Author: Victor E. Lennstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

nya åsigtemas förfäktare hetskare, än torde många offer
behöfva lemnas, innan folket vaknar upp, gnuggar sömnen ur
ögonen och böljar få klart för sig, hvad det är fråga om.
Än torde många godtyckliga våldshandlingar af de maktegande
klasserna begås, många missbruk af de myndigheter, som främst
borde häfda folkets oförytterliga rättigheter, innan de
förbiseddes, de förtrycktes och förföljdes krafter äro så stora att de
våga mäta sig med dem som stödja sig på traditionen, polisen
och krigsmakten.

Jag säger: vårt mål ligger klart framför oss. Vi
disputera ej längre derom. Frågan är endast att göra vår sak till
ett intresse och visa folket att frihet, sanning och rättvisa äro
beroende af denna strid. Vår mission för ögonblicket är att
samla så många som möjligt under våra fanor och få massorna
in i vår befriarehärs led. Frågan är för närvarande en
agitations och organisationsfråga. Våra motståndare ha drifvit det
derhän. De maktegande ha påskyndat utvecklingen och
kommit tendenser att mogna, hvilka annars ännu skulle ha legat
och grott som frön endast.

Striden antager allt allvarligare former. Vt ha alltid
önskat, att den skulle ha afgjorts inom diskussionens område.
Vi ha i det längsta hoppats, att man skulle möta oss med skäl
och bevi», med förnuftets argumenter, med slutledningens och
en ädel bevisförings vapen. Men statens store herrar ha ej
velat det så. De hafva i stället gripit till våldet. De hafva
kommit framdragande med några gamla lagparagrafer, hvilkas
tillvaro folket nästan alldeles glömt bort eller åtminstone aldrig
tänkt, att de skulle komma till andvändning mera, lemningar
som de voro från de tider, då man resonerade med eld och
svärd och till döden straffade de kättare, som vågade lyssna
till förnuftets röst och hjertats ingifvelses

Vi trodde, att slika förföljelser ej mer skulle upprepas,
och dock — det måste ju så ske. När vi angrepo sä gamla
åsigter, är det ju klart, atr de måste försvaras på det gamla
sättet. Deras egare hafva ingenting lärt af den tid, i hvilken
vi lefva — hvad säger jag? — den tid, i hvilken de finnas
till, i lekamlig måtto. Deras ande lefver ännu i medeltiden.
Deras sinnen äro fylda af forntidens bilder och sägner. Deras
själ dväljes i de gamla föreställningarne och begreppen. De
vandra ibland oss. De gå på våra gator, de afgöra våra
angelägenheter, de förhöja priset på vårt bröd och bestämma be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:15:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvadutratt/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free