Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Runebergs betydelse för svensk dikt och svensk opinion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
asmen för Fänrik Stål och de gemensamma krigsminnena
från 1808—09 skymt blicken för det förändrade läget i
Finland. Just under årtiondena före seklets slut hade
här nationalkänslan vuxit sig stark och det både inom
svenskfinländska och givetvis än mera inom finsk-fin-
ländska kretsar. Topelius har framhållit den snabba ut-
veckling denna nationalkänsla genomgick från 1835, då
Kalevala utkom och verkade som en uppenbarelse av finsk
forntidsdikt, och till 1848, då Fänrik Stål såg dagen.
Däremellan ligga två för fosterlandskänslans manifesterande
så betydelsefulla fester: Porthanfesten 1839 och universi-
tetets jubelfest 1840. Man sökte i forntiden en grundval föl-
en drömd framtid, men denna tänktes ingalunda, som man
i Sverige inbillade sig, i samband med det gamla moder-
landet, utan rent självständig. Fennomanerna ställde sig
avvisande till den svenska kulturen och dess språk, och
t. o. m. en skald som den unge Topelius kunde 1845
tala om, att den finske anden måste skaka av sig “ger-
manskt slagg“ —■ ett uttryck, som han senare rättade till
“utländskt slagg“. Visserligen hade Israel Hwasser i sitt
försvar för Karl Johans 1812 års politik (1838) sökt upp-
lysa om förhållandena i Finland, men i Sverige trodde
ännu mången, ej minst på grund av andan i Fänrik Stål,
att man i Finland allmänt önskade ej blott Finlands lös-
ryckande från Ryssland utan ock dess återförening med
Sverige, och detta förklarar mycket i svensk opinion under
Krimkriget. En och annan överflyttad finländare såsom
“Suomi-sångens“ skald, von Qvanten, lät ju ock drömmarne
gå i riktning av ett fyrhövdat Finland-Skandinavien.
Runebergs diktning har utövat stark inverkan på ett
yngre släkte, dock kanske mera i Sverige än i hans hem-
land. De finländska diktare på svensk tunga, som kommo
honom närmast, äro knappast beroende av honom i större
mån, varken hans samtida och vän J. J. Nervänder eller
en annan lördagssällskapets poet Fredrik Cygnæus, som i
sina av Lamartine och Victor Hugo påverkade lyriska dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
