Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den borgerliga romandikten och Fredrika Bremer. Sensationsromaner
- Emilie Flygare-Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aristokrat är torpare“, skriver J. P. Theorell om henne,
och det var också blott för den aristokratiska damens
eller torparens psykologi hon intresserade sig.
*
Emilie Flygare-Carlén.
Av helt annat skaplynne än vare sig Fredrika Bremer
eller friherrinnan von Knorring var den tredje betydande
författarinnan under dessa år, en vida läst skriftställarinna,
som bevarat sitt grepp i läskretsen mycket längre än de
båda andra, Emilie Flygare-Carlén. Hon kom från en helt
annan omgivning. Dotter av en bohuslänsk sjökapten och
handlande Rutger Smith, var hon född i Strömstad år
1807 som fjortonde barnet i ett hem, där man redan
firat silverbröllop.
Hennes barnafantasi närdes av lekarna bland
handelsgårdens sjöbodar och mörka gångar och av faderns
präktiga sagor. Med läsning och hushållsbestyr gick det smått,
och hon föredrog att fara med fadern på turer i
skärgården och iakttaga dess liv och natur. Vid tjugu års
ålder ingick hon gifte med en betydligt äldre man, läkaren
Axel Flygare, flyttade med honom till Sunnerbo i
Småland, en karg ljunghedsbygd, som föreföll henne
frånstötande och där hon betogs av längtan till västkustens
friluftsliv. Under de sex år hennes äktenskap varade,
fördrev hon tiden med vad som kunde uppdrivas av
romanlektyr. Efter mannens död levde hon som änka med två
små barn dels i mödernehemmet, dels på Dal, där hon
trolovades med en rikt begåvad jurist Reinhold Dalin, en
eldig, excentrisk personlighet, som på hennes utveckling
övade stort inflytande. Hans plötsliga frånfälle lämnade
henne åter ensam.
Hon sökte nu ett arbetsfält såsom romanförfattarinna
och debuterade 1838 i Thomsons kabinettsbibliotek med
Valdemar Klein, en kärleksroman, ledigt berättad, men
utan vidare betydelse, följd av en rad andra liknande.
Så flyttade hon till Stockholm, där den vackra och
livliga, unga, kanske ock en smula behagsjuka änkan vann
tillträde till vittra kretsar och blev föremål för mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0211.html
