Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska prosadikten och Almquist. Den historiska romanen - Avhandlingen om en ny diktkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifterna. Efter gamla och nya mönster, närmast Tieck
och Hoffmann, omgav han de olika novellerna, dramerna,
dikterna, småuppsatserna med en ram, en följd av
samspråk rörande de olika styckena, förda på den förnäme
herr Hugo Löwenstjernas bruksegendom mellan denne,
medlemmar av hans familj och en ofrälse hemmansägare med
det romantiskt klingande, men av svenska ord
sammansatta namnet Richard Furumo, bakom vars mörka
personlighet man tycker sig återfinna Almquists egen profil,
även om pratsamheten och det belåtna lynnet hos herr
Hugo representerar en annan sida av författarens personlighet.
I denna ramberättelse Jaktslottet liksom dess
fortsättning Hinden uppenbarar Almquist en ny prosastil, vitt
skild från den i Murnis, ledig, språksam, stundom bisarr,
lätt humoristisk, men ej så litet maniererad.
Bland de stycken, som Almquist infogade i denna ram,
voro några, som tillkommit kanske ett årtionde tidigare,
såsom allegorien Skönhetens tårar och den därmed
förknippade Semiramis, som utgår från folksagan om den
elaka styvmodern och hennes goda styvdotter, vilken ingen
annan är än — den historiska Semiramis.
Större mått hade romanen Hermitaget, som börjar med
sägnen om systern, som befriar sina till fåglar förhäxade
bröder, och fortsätter med en episod ur folkungasagan,
Valdemars förhållande till systrarna Sofia och Jutta, av vilka
den förra är den förhatliga representanten för den
konventionella ordningen i samhälle och kyrka, “ordentlig som
rutorna på ett schackbräde“. Bakom den medeltida
kostymen skönjer man moderna Almquistska tankar, bl. a.
om äktenskapet såsom icke varande den rätta hamnen
för dem, som djupare älska varandra, och det förekommer
även rent moderna uttryck som “pietismens skenfagra frukt“,
vilka man ej skulle vänta sig i en berättelse från
1200-talet. I det hela saknar man den tidsfärg, som den eljes
av Almquist beundrade Walter Scott förlänade sina historiska
skildringar.
En del av de redan nu fullbordade, ehuru icke genast
offentliggjorda Törnrosskrifterna giva uttryck åt liknande
mer eller mindre revolutionära tankar, så Gudahataren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
