149 (Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Diktning 1825—40 - Akademisången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt fall syntes honom såsom en överlägsen personlighet
i förhållande till angriparne. För de konstitutionella
stridsspörsmålen saknade han intresse. Ju mer den liberala
vågen växte, dess mer drevs Tegnér, som älskade att likt
laxen “simma mot strömmen“, över åt det konservativa
hållet, och med vanlig lidelsefullhet, kraft och kvickhet
riktade han nu sina vapen mot den nya tidens män. Det
skedde i flere versifierade inlägg, dikterna Georg
Adlersparres skugga till svenska folket (1839) och Till
svenska riddarhuset (1840).

Svaren från det liberala hållet förbittrade honom
ytterligare — bl. a. Palmærs kvicka, men ohöviska utfall i
Aftonbladet, och då han mot sin vilja av Heurlin
övertalades att deltaga i 1840 års riksdag, bidrog hans politiska
överhettning till utbrottet av hans sinnessjukdom. I övrigt
må det ifrågasättas, om icke hans förbittring mot tiden
och dess strävanden till någon del hade sitt ursprung i
hans allmänna melankoli, hans benägenhet att se allt i
mörkt, och — hans missnöje med sig själv.

Diktning 1825—40. Akademisången.

Tegnérs förhoppning att under biskopstiden få i rikare
mått ägna sig åt poetisk alstring blev icke realiserad;
några större uppgifter grep han icke an, förr än hans
själsliga ohälsa skaffade honom ledighet från
biskopsbestyren.

Hans diktning åren 1825—40 är mest
tillfällighetspoesi, men en sådan som motsvarar de högsta anspråk.
Så märkes den vackra, av ett visst milt vemod
genomandade Epilogen vid magisterpromotionen 1829, då
han fungerade som tillfällig prokansler och lagerkransade
Adam Oehlenschläger med ord, som förebåda de kommande
årtiondenas skandinaviska poesi (“Söndringens tid är förbi
och hon borde ej funnits i andens fria, oändliga värld“).
Vidare skrev han den i sitt slag enastående sången vid
Svenska Akademiens femtioåra minneshögtid med
dess mönstergilla, pregnanta karakteristiker av de olika
skalderna från kung Gustavs dar, hälsningstalen till Agardh
och Atterbom, det senare med de litteraturhistoriskt
betydelsefulla orden: “Att här du sitter, att jag hälsar dig
välkommen bland oss, visar tidens välde“.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/huvudrag/3/0161.html

		Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet / 149 (1917-1918) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|