Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Mjältsjukan
- Sångmön och drömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullbordade dikten — taga vid där Frithiof slutade och
skildra striden mellan kristendom och hedendom. Gerda,
som ursprungligen i kristendomen såg “en matt och sjuklig
lära utan märg och utan ära“, vilken förgiftat Nordens
förut sunda kropp, blir till sist Axel Hvides (Absalons)
brud och tar dopet såsom en sinnebild på försoning mellan
de båda lärorna.
Mjältsjukan.
Vid mitten av 1820-talet synes åter en djup melankoli
ha betagit skalden, möjligen sammanhängande med
missräkningar i förhållande till kvinnliga och manliga vänner,
i oro över stundande förändring i hans levnadskall, men
innerst beroende på själslig ohälsa, en ärftlig depression,
som tidtals bröt ut och till sist utmynnade i
sinnessjukdom.
Hans diktning vittnar om denna förändring, framför
allt den sublima ottaverimedikten Mjältsjukan (1825),
vars dystert dova kopparklang är vida skild från de små
elegikernas gråtmilda vardagssentimentalitet.
Sångmön och drömmen.
Under denna förändrade stämning synes ock hans
allmänna uppfattning av ljus och mörker såsom symboler för
liv och dikt hava undergått en förändring åt det romantiska
hållet. Det mörker, mot vilket han i Epilogen drog i
fejd såsom saknande betydelse, får nu för honom en annan
karaktär. Sångmön och drömmen, dialogen mellan
Kalliope, solguden Apollos dotter, och Onar, drömmen,
som härstammar från den uråldriga Natten, vilken Tegnér
år 1841 sände till Atterbom såsom ett utkast till poetik,
“skrivet på den tid han ännu kunde tro på de tyska
drömmarne i den vägen“, överensstämmer med Atterboms
ord om Natten, “all varelses mor“, i Fridsropet. Sannolikt
härrör planen till denna dikt från 1825, även om själva
dikten skrivits senare.
Det heter här:
Sanningens grund, betydelsens djup äro döttrar av Natten.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Dröm är uppenbarelsens röst av salige gudar,
Bildningens högsta mystèr, utan dröm ej finner du sanning,
Likasom ej utan dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0159.html
