Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fädernas stora minnen, “då Nordens son ej än tog andras
seder an“. Har han därmed — såsom vanligen antagits
— endast åsyftat den egentliga forntiden, det rousseauanska
forntidsidealet, som den nationella renässansen omhuldat,
eller har han, som Böök i sin fylliga analys av
Sveadikten velat göra gällande, menat vår storhetstid, särskilt
den karolinska?
I förra fallet skulle han, såsom tidigare anmärkts, ha
gjort sig skyldig till uppenbara historiska misstag. Mot
det senare tala däremot vissa uttryck i dikten: “Roms
besegrare“, “Odens ätteläggar“, “Göters stam“, “Sveas
forna dar“, “seklers långa natt“ — icke hundra år hade
ju förflutit sedan skottet vid Fredrikshald —, “För honom
Söderns folk och ej dess druvor blödde“. Det var ju ock
under storhetstiden, som Sverige brukade alltmer taga
an de utländska seder och den yppighet, mot vilka
skalden ivrar, och sålunda skulle dikten även i detta fall vara
ohistorisk. Sannolikast synes vara, att Tegnér med
“fädren“ åsyftat de gångna släktena i allmänhet, att det
utgör ett kollektivbegrepp för svunna tider, vilka uppställas
såsom spegel mot samtidens förfall. Och i
sammanställandet av den götiska forntiden och dess
vikingabragder med det karolinska skedet befann han sig i god
överensstämmelse med Götiska förbundets program.
Men dikten är som sagt ej blott en straffdikt utan
tillika en revanschdikt. I den ursprungliga versionen skildras,
hurusom “en annan skär vår skörd och upptar klippans
järn“, hurusom jätten tränger allt närmre. Men, säger
man, “han ger fred och skygd“ — “välan, tag honom
mot och kyss hans hjältehand och slumra vid hans fot!“
“Du man, var är ditt svärd? Var är din dygd, o kvinna?“
Dessa rader inneburo en gensaga mot orienteringen åt
öster, mot den politik, som Karl Johan året efter skulle
genomföra och som bjöd Tegnér så innerligt emot —
“1812 års politik“.
Sam Clason har i en uppsats på hundraårsdagen av
Sveas prisbelöning yttrat om revanschställena i den
ursprungliga dikten: “Det är äkta 1811 års stämning
över detta. 1811 är ju den stora förberedelsens år i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
