- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet /
116

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer och göterna - Vitalis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men även göticismen har avsatt spår i hans dikt. En
sådan ton klingar i dikten om Sverige med nedärvda
tankar från Gyllenborgs Vinterkväde, och i en annan dikt
besjunger han Natursonen, som diat järnmjölk ur
naturens egen barm och som — en ny variant av Odalmannen
— finner sig lycklig som den största monark, då “han
kläder och föda har“.

Men Vitalis var ej blott romantisk platoniker eller
götisk entusiast; han var ock ett stycke verklighetsdiktare
och ej minst häri en frände till Geijer. Verklighetsdraget
framträder särskilt i hans komiska dikter, i vilka han
reagerar mot olika strömningar i tidens poesi och däribland
även mot dem, med vilka han själv var befryndad; han
skämtar med den akademiska eftertruppen, med
medlemmarna av “Sanct Phosphors orden“; t. o. m. en storman
som Atterbom får höra, att

“det låter ock hårt förr’n man blir van,
att jorden är en omätlig tulpan“.


Han gycklar vidare med medeltidsvurmen och med
goticismens arkeologiska missgrepp i de dikter, som
parodiera vännen Nicanders “Runor“. Där finns också en
mera fridsam komik, bl. a. burleska bibelskämt. Främst
bland de komiska dikterna står den förträffliga skildringen
av skaldens egen promotion, där gycklet med den
akademiska ståten och firandet av de 76 “vise“ får en vidare
adress i satiren mot det myckna ätande och drickande,
som är hans kära landsmäns sed, när någonting av vikt
skall företagas, och som utmynnar i den ståtliga
hyllningen åt Apollo, vars gyllene båge för honom är ett tecken,
att “en skald skall vara hjälte“, och vars gyllene lyra
kallar ned till honom den eviges förstfödda dotter:
Skönheten.

Vitalis’ versform erinrar också mer om Geijers än om
nyromantikens. Den är rätt kärv och saknar hans vän
Nicanders eleganta, men glatta diktion; enstaviga ord hopas,
och det brister honom känsla för rimmets klang. Men han
har icke oävet återupptagit och behandlat den gamla knitteln,
och häri rör han sig ledigast. Geijer, som nog ej varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free