Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer och göterna - Ling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Ling fogade sig optimistiskt i vad som skett; den
“utländske furste“, som prisades i företalet, syftade minst
av allt på att återvinna den rövade Aura. Dikten var,
som Geijer yttrade, “ett ofantligt missgrepp, genomdrivet
med ohjälplig hårdnackenhet“, och den stora Gylfe blev
ej ens medtagen i den efter Lings död utgivna samlade
upplagan av hans skrifter.
Den skildring av den gamla mytvärlden, Asarne, som
Ling utgav 1816 och 1833 och som avsåg att bliva ett
nordiskt nationalepos, är en stor poetisk öken, i vilken
endast enstaka lyriska inlägg och naturskildringar bilda
oaser. Även här gällde de ord i Phosphorosepilogen, som
tydligen syfta på Ling, att “hjärtats språk till tolk ej
väljer luren“.
Icke heller i Tirfing, där han i tävlan med Tegnér
sökte giva en romantisk behandling av ett fornnordiskt
ämne i skilda sånger, mäktade han sammansmälta de olika
momenten till konstnärlig harmoni. Han var och förblev
en storvulen, halvbarbarisk dilettant, ingen konstnär.
Av all hans myckna poesi blev egentligen endast en
dikt riktigt populär, den lilla sången ur det 1810
offentliggjorda herdespelet Kärleken:
Stunden
bortilar,
Men icke min smärta!
Lunden
han vilar,
Men icke mitt hjärta!
O, Emma, din vän,
Skall han vänta dig än?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
