Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vetenskapen
- Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till nordisk etnografi för de historiska tiderna, särskilt
genom Artur Hazelius’ energiska samlararbete, och hans
skapelser — Nordiska museet och Skansen — ha utan
tvivel haft en stor betydelse icke blott för vår bildande
konst och vår konstindustri, utan ock för vår skönlitteratur,
som från denna rörelse tagit starka intryck — exempelvis
hos Selma Lagerlöf och Karlfeldt.
Historia.
Både arkeologien och folklivsforskningen kunna betraktas
såsom bivetenskaper till historien. Men även denna fick
under 1800-talet en ny karaktär, till en viss grad
beroende därpå, att Montesquieus idéer nu gått hela tiden
i blodet. Banbrytaren blev här Erik Gustaf Geijer, som
1817 blivit professor i historia. Före sin utnämning hade
han föga sysslat med detta ämne. Den tidens unga
universitetsmän voro nämligen icke, såsom vara dagars,
specialister, utan gjorde sig i allmänhet beredda att
övertaga första lediga professur, och den unge Geijers bildning
var företrädesvis filosofisk och litterär — liksom hela
samtidens. Men denna läggning blev av avgörande betydelse
för de historiska studier, åt vilka han nu ägnade sig.
1825 utkom det första bandet av hans brett anlagda
Svea Rikes häfder, som likväl aldrig fortsattes och blott
blev en inledning, behandlande den svenska naturen,
folklynnet och sagoåldern. Men kort därefter upptog han
arbetet efter en förkortad plan, och nu utkommo
1832—1836 de tre banden av hans Svenska folkets historia
från början till Kristinas tronavsägelse.
Rent vetenskapligt sett lider detta arbete av väsentliga
brister. Geijer var aldrig någon arkivforskare, och i de
flesta fall inskränkte han sig till att begagna riksregistraturet.
Likaså led han av bristen på behövliga förarbeten, ty
med undantag för Lagerbring och Botin var föga gjort
inom vår vetenskapligt historiska litteratur. Men Geijer
ägde i många fall en divinatorisk skarpblick, som låt
honom ana det rätta sammanhanget, och trots allt är hans
arbete dock ett storverk. Till en icke ringa del berodde
detta därpå, att författaren var både filosof och poet.
Läser man efter varandra Lagerbrings och Geijers
historia, finner man lätt den senares överlägsenhet trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0044.html
