Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Första Stockholmstid - Passionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inbillningens Nöjen, men blev icke uppmärksammad. Formen
lånade han från den förut så ringaktade tyska poesien.
Inom denna hade, särskilt genom Pyra samt sedan ock
genom Klopstock och de s. k. anakreontikerna, en rörelse
mot rimmet gjort sig gällande; liknande åsikter
återfinnas för övrigt också hos Young, t. o. m. inom den
franska litteraturen, och efter bekantskapen med Ossians
rytmiska prosa vann denna rörelse i styrka. Dess mest
populäre representant var Gessner, vars sentimentala idyller
äro skrivna på en svulstig prosa, som dock slog an på
tidens känslosamhet. Thorild, till vars tidigaste
älsklingsskalder Gessner hörde, tog för sin dikt upp denna poetiska
prosa. “Andra“ — yttrade han — “kunna skriva verser.
Jag ville skriva genie, jag ville kunna röra, upplyfta,
förtjusa mina medlevande. — — — Verskonstens lilla bloss
är en högtidsfackla. Folket gapar därpå. Sådant skall
det vara. Men det är endast geniets starka, självegna ljus,
som uthärdar odödligheten.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
