- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
168

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna - Omarbetningen av Skördarna - Disa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

går han in på “Götriks, Rolfs och Hervaras bedrifter“,
talar om Bråvalla och Lodbroks Bjarkamal och om den
tid, då sångens pris stod lika högt som tapperhetens. T.
o. m. i enskildheterna känner man här igen Manhem och
Svea. Vi behöva blott taga inledningsstrofen i den förra
dikten och jämföra denna med Skördarna för att finna
likheten:

Det var en tid det bodde uti norden
En storsint ätt, beredd för frid som krig,
Då ingens slav och ingens herre vorden,
Var odalbonde var en man för sig.
Med svärd han röjde våld, med plogen jorden,
Med lugn för Gud och man han gick sin stig.
Sig själv sitt värn, han visste andra skydda,
Och kungasöner växte i hans hydda.


I Skördarna:

Med alla lika hög, med alla lika fri
Han sökte ingens träl och ingens herre bli.
Att med sin rikdoms makt i bröders tjäll befalla,
Han stängde ej ett land, som delades med alla,
Och öppet för hans fjät, så väl som för hans plog
Åt ingen avund gav och var för alla nog.

Disa.



Men Oxenstierna hade ock en annan sträng på sin lyra.
Han var hovman och under mer än tio år konungens mest
anlitade poet. Detta tilltalade honom icke, ty enkel och
okonstlad, som han var, kunde han aldrig försona sig
med den tryckande, småaktiga etikett, som Gustav III älskade.
Men på sätt och vis var han dock den ideale gustavianske
hovmannen med det förfinade skick, som tillhörde en hög
börd, lättsinnig och spirituell. Dalin, som var hans
närmaste föregångare, är kanske mera frisk och uppsluppen,
mera naturlig, men han saknar Oxenstiernas elegans, hans
fina kvickhet och hans medfödda vana att röra sig i en
salong. Hans så älskvärda smådikter hava ännu något
karolinskt och rustikt över sig, under det att Oxenstiernas
äga rokokotidens hela utsökta grace.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free