- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
160

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tidigare gustavianerna - Ungdomsdiktning - Skördarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brevsamling med köld.“ Morbroderns sträva stoiska ideal
utvecklades hos Oxenstierna under intrycken av denna
känslosamhet till en mera sentimentalt fattad dygd, vars
huvuddrag voro välgörenhet och en svärmisk vänskap.
Likväl stodo han och hans samtida ännu fjärran från
Lidner och de senare känslopoeterna. Oxenstierna var dock
en aristokrat, som uppfostrats under intrycken från den
Voltaireska upplysningens skepticism, och detta hindrade
honom att förfalla till den senare tidens känsloorgier.
Han endast förebådade det stora genombrottet. Liksom
Rousseau svärmade han för naturen och det enkla
bondelivet, hade t. o. m. något påverkats av dennes politiska
radikalism och kände sig i stil härmed upprörd över lyxen
i de rikes och lyckliges palats. Även Savoyardprästens
deism var hans, och hans Gud var en kärleksrik,
förlåtande, litet sentimental fader, som var likgiltig för alla
religiösa konfessioner och vars rätta dyrkan bestod i ett
dygdigt liv.

Den mest betydande av hans Utile Dulci-dikter är Natten,
med vilken han recipierade i sällskapet. Valet av ämne
var ganska naturligt för Creutz’ och Gyllenborgs lärjunge,
och i behandlingen ansluter han sig ock till dessa
förebilder. Men Natten har dock en underton, som är
Oxenstiernas egen. Det han skildrar är en höstnatt, och över
det hela vilar en slöja av den svenska höstens melankoli.
Oxenstierna kände då ännu icke Youngs Natt-tankar, och
hans dikt har heller icke den engelska sorgesymfoniens
mäktiga och djupa klang. Men den känsla, som här tonar
oss till mötes, är dock den nya tidens vemod.

Skördarna.



Sin egentliga utbildning till skald fick Oxenstierna i
ensamheten. 1770 förflyttades han till legationen i Wien,
och under de nära fyra år han vistades utrikes, var han
ganska ensam, enär hans fattigdom hindrade honom att
deltaga i umgängeslivet. Hans egentligen enda glädje
under denna tid var diktkonsten, och det var nu han
skrev sitt främsta poem, Skördarna, visserligen ej i den
form, i vilken detta poem sedan (1796) utkom — då i
nio sånger — utan blott i tre.

Landskapsdikten var, såsom redan anmärkts, en av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free