- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
156

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sommar. Den sista i raden av alla epistlarna har
ägnats åt henne — den tjusande idyllen Hvila vid denna
källa
. Hon och någon ung Damon, som endast bär
Fredmans namn, äta sin frukost “i det gröna“ — man gissar
på trakten av Fiskartorpet — rödvinet, pimpinellan och
den nyskjutna beckasinen framtagas ur matkorgen,
Djurgårdsnaturen avslöjar sig framför dem i hela sin leende,
lyckofyllda skönhet, och

        Äntligt i detta gröna
Stod Ulla sista gången brud.


I denna hymn till den unga, strålande skönhet, som
Bellman själv troligen ej sett på tjugo år och som i varje
fall då var en ålderdomsbiten krögarmadam — i denna hymn
tona Fredmans epistlar ut. Men den, som så besjöng den
ungdom, som aldrig dör, var själv en dödsmärkt man. Året
efter Fredmans epistlar utgav han väl en efterskörd,
Fredmans Sånger (1791), som innehåller flera av hans finaste
dikter. Men hans kraft var bruten, och 1795 följde han
Fredman i graven. Hans sista dagar hade icke varit
glada. Han hade — säger Levertin i sin så känsliga
karakteristik av skalden — betalat verkligheten “en dyr
lösepenning för sin existens’ poetiska oberoende från
vardagsmödan, han hade betalat med ett livs fattigdom och
ekonomiska bekymmer, ett livs gradvisa nedsjunkande i
förödmjukelse och förnedring. Ty med andra ord kan
man näppeligen skildra hans sista levnadsår såsom förfallen
och brännvinsluktande källarkund med den fäderneärvda
cittran bokstavligen satt i pant för finkeln och bysättning
vid femtiofyra års ålder. Men omedvetet hade han räddat
det enda väsentliga: sitt diktarskaps frihet.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free