Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wallenberg och Bellman
- Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gå, tänd och dela än en lusta,
Som naturen ger liv!
Gråt inte mer, håll upp att pusta
Och lycklig bliv!
I de äldsta epistlarna är Fredman den allt behärskande
huvudfiguren, och det övriga sällskapet måtte Bellman ej
hava funnit poetiskt vidare användbart. Men i det andra
bandet fick han en ny huvudfigur — Movitz, som på sätt
och vis utträngde och ärvde den äldre birfilare, fader Berg,
som i de tidigare epistlarna är den egentlige
krogmusikanten. Movitz var en då ännu levande person, och han
avled först 1779. Ursprungligen hade han varit
perukmakare, men kommit på förfall och låtit värva sig. Sedan
han i mer än tjugo år tjänstgjort på artilleriet, hade han
fått avsked och livnärde sig efteråt med att laga paraplyer
och spela basfiol på krogbaler — bland hans efterlämnade
tillhörigheter befann sig mycket riktigt detta så ryktbara
instrument. Men sitt egentliga uppehälle fick han nog genom
hustrun, som höll en krog vid Drottninggatan.
Huru den verklige Movitz varit, veta vi icke. Men i
varje fall har han givit Bellman uppslaget att skapa en
ny typ, som visserligen ej är så storslagen som Fredman
och ej heller så genomkomponerad, men likväl ytterst
karakteristisk. Fredman är frihetstidens Stockholmare
såsom heros, Movitz är samma tids Stockholmare mera i
vardagsdräkt. Liksom Bellman är han en herre av mycken
liten djupsinnighet, snäll, försupen, fridsam, anspråkslös
och litet sentimental, för sina år ytterst erotiskt anlagd,
ehuru han vanligen råkar illa ut vid sina kärleksäventyr
— ofta får han stryk av någon rival, och då han någon
gång nått fram till Pafos ö, har han oturen att somna
från det hela. Med all sannolikhet är denne Movitz en
Bellmans egen fantasiskapelse — genomsnittssvensken, som
våra stamfränder hinsidan Sundet så gärna satirisera — ty
så vitt man kan se, stämma den verklige Movitz och
epistlarnes ej vidare överens. Den verklige spelade basfiol, men
epistlarnes är en vida mångsidigare virtuos, spelar ej blott
basfiol, utan ock pukor, klarinett, harpa, valthorn och oboe;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0161.html
