- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
151

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan, att den kan sättas vid sidan av Shaksperes kanske
främste: hans Falstaff.

Bellmans Fredman är — så levande och naturtrogen
den än förefaller och även är — dock i allt väsentligt en
skapelse av skaldens egen fantasi, som den verklige
Fredman blott satt i rörelse. Alla epistlarna skrevos efter hans
död, och i det verkliga livet tyckes Bellman knappt hava
känt den sedan så ryktbare urmakaren. Att efter
epistlarna giva en karakteristik av denne, “den första
människan“ i den svenska dikten, är lika vanskligt, att ej säga
omöjligt som att analysera Falstaff. Det är omöjligt, just
därför att deras själsliv är så mångstämmigt, därför att
de äro så oändligt rika på nyanser, att man aldrig kan
träffa dem alla. Ingendera kan infångas i något visst
begrepp, lika litet som någon individ ur det verkliga livet,
och de synas vara sammansatta av idel motsägelser.
Fredman är fylld av den soligaste optimism och den djupaste
pessimism, av en brännande livstörst, men också av längtan
efter förintelsens eviga sömn, av en stormande, brutal
kraft och glädje, men även av ett grubblande vemod, och
i samma sats förmår Bellman att inlägga de mest
skiftande och motsatta själsrörelser. Huvudintrycket får man
dock av en frihetstidens i trasor klädda Dionysos med dess
här till det titaniska stegrade njutningsbegär och lättsinne:

Jag är en hedning! Hjärta, mun och krafter
        Dyrka Vinets gud.
        Fattig, försupen
        I denna strupen
        Finns min rikedom.


Då han inträder på krogen, är det som om orgiens
fältherre övertoge kommandot:

Här är musik och flickor var dag,
        Här är Bacchus buden,
        Här är kärleksguden,
Här är allting — här är jag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free