Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sin egentliga publik hade han bland medelklassen,
och hans popularitet bland denna är lätt att förstå. Runius
rimmade med en oerhörd färdighet, och hans form är
onekligen god, hur föga han än tyckes hava bekymrat sig
om den. Men därjämte var han till hela sin uppfattning
poet, den främste i den för övrigt tämligen illitterata hopen
av tillfällighetsrimmare, den kanske ende, hos vilken
genren höjer sig till verklig konst. Hans gravdikter giva
ofta — vad föregångarnes endast sällan förmått —
verkliga porträtt av de avlidne, åskådliga och fyllda av liv,
och icke ens i sorgekvädena anlägger han någon
högtidlig, gudsnådlig min, utan är enkel och naturlig, stundom
icke utan ett visst tjuvpojksaktigt skämtlynne, som i
samtidens ögon icke tyckes hava överskridit det passandes
gräns. Men ändå mer i sitt element var Runius i sina
bröllopskväden och sina tillfällighetsdikter. Det som här
slår den moderne läsaren, är det oförbränneligt goda
lynnet, som så bjärt skär av mot de olycksår, då de skrevos.
Det är väl sant, att Runius var ett stort barn, med
barnets älskvärda, naiva uppfattning av hela tillvaron. Men
detta friska humör var tydligen icke blott hans, utan hela
stormaktstidens, ehuru det icke hos någon kommit fram
med sådan styrka som hos Runius. Det fanns redan hos
Stiernhielm, som till eftermäle ville hava orden: Vixit
dum vixit, lætus, och det fortlevde, trots all nöd och
alla umbäranden, hos de svenska fångarna i Sibirien. Det
var för detta starka, härdade släkte, som Runius diktade —
såsom i det bröllopskväde, han skrev för en av Karl XII:s
bussar:
Nog har här delts ut slängar
I dessa elva är,
Därav mång’ tappra drängar
Ha fått sitt banesår.
Låt delas ut nu kyssar
Och annat ljuvligt mer,
Så botas vad de ryssar
I släkten rivit ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
