Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Hoffwenius och medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
botaniken, och med sin viljekraft kastade han sig nu på
denna vetenskap samt skapade i Uppsala vårt lands första
botaniska trädgård. Enligt den 1658 utgivna katalogen
odlades där 1,052 växtformer, och 1685 hade antalet stigit
till 1,873. Samtidigt var han sysselsatt med ett stort
arbete, Campus Elysii, som skulle innehålla avbildningar
av alla då kända växter. 1701 utkom det första bandet,
och elva andra finnas i manuskript på Leufsta i Uppland.
För den praktiska medicinen intresserade sig Rudbeck
mindre och överlämnade denna åt den andre professorn
inom fakulteten, Petrus Hoffwenius, som med rätta be-
tecknats såsom den svenska medicinens fader. Men själva
undervisningen hade här ännu ej befriat sig från den
medeltida traditionen och bestod nästan uteslutande i kateder-
föreläsningar, vanligen över Galenus och Hippokrates. Före
mitten av 1600-talet gavs ej ens i utlandet någon klinisk
undervisning, och det var först genom holländaren De la
Boë Sylvius (f 1672), som man fick blicken öppnad för
dess betydelse. I Uppsala gjorde Rudbeck 1666 ett försök
att få ett sjukhus till stånd, vid vilket studenterna kunde
få lära sig att behandla de sjuke, men av brist på medel
kunde planen då ej sättas i verket, och först en av
Hoffwenius’ efterträdare, Lars Roberg, kom så långt, att
han 1717 kunde öppna ett “nosocomium“. Där förrättades
samma år den troligen första kirurgiska operation, som
här gjorts inför lärjungar. Den utfördes å en “mäkta
sällsam patient“, som hade en “utdöd vänsterfot“, och
“hulpo medicine studiosi till att förrätta extirpationem tibiæ
och anlägga förbanden“.
Tyvärr förföll detta sjukhus, och först under frihetstiden
togs den medicinska undervisningen åter upp med Linné
och Rosén von Rosenstein.
En orsak till medicinens låga ståndpunkt under 1600-
talet var, att en “medicus“ ej ansågs kunna förrätta en
kirurgisk operation, ty dylika utfördes av hantverkare:
barberare, fältskärer m. fl. Ännu 1712 skrev den yngre
Rudbeck, att anständigast vore, “att en doktor blev doktor,
en barberare barberare och en apotekare apotekare och
var och en sin syssla sköter och icke en alla tre, varandes
Hoffwe-
nius och
medi-
cinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
