Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Erikskrönikan - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
som i varje fall härrör från hertig Eriks omgivning, vare
sig den okände författaren varit samme man, som skrivit
Eufemiavisorna, eller en annan av hertig Eriks anhängare.
Det avsedda arbetet är den s. k. Erikskrönikan, som Erikskrö-
snarast kan betraktas såsom en memoar eller en skildring-
av de händelser, om vilka författaren själv såsom ögon-
vittne tagit kännedom. Antagligen tillkom denna krönika
på följande sätt. Som vi veta framkallade det nidings-
dåd, som konung Birger begick mot sina bröder, en livlig
förbittring i hela landet, ett uppror utbröt, och i spetsen
för detta stod Matts Kettilmundsson. Eör att elda sinnena
gav han en av hertig Eriks forne anhängare i uppdrag
att i en dikt skildra det lömska mordet på hertigarna.
Men en dylik politisk partidikt passade ej för dennes na-
turell. Ett oridderligt dåd som Birgers väckte väl hans
livliga avsky, av den lysande hertig Erik var han en upp-
riktig beundrare, men han var varken partiman eller poli-
tiker, och för ridderligheten svärmade han, evar han än
fann den. Då det hertigliga partiet sedermera lät avrätta
konung Birgers unge, oskyldige son, fann denna av den
politiska klokheten dikterade dom ej hans gillande, och
han utökade därför sin dikt med en sympatisk minnesruna
över den unge prinsen. Men senare gjorde han ännu ett
tillägg. Hans på knittel — liksom Eufemiavisorna —
avfattade memoar var ju en rimkrönika liknande dem,
som samtidigt skrevos i Tyskland; men dessa omfattade
större perioder, och i anslutning till dessa mönster utvid-
gade han sin dikt till en skildring av folkungarnas hela
historia. Men han hann ej föra denna fram längre än
till 1313, då troligen döden avbröt hans verksamhet. En
yngre avskrivare fogade sedan bägge partierna till var-
andra utan att märka den lucka, som fanns för åren
1313 — 1317.
Eolkungatidens mest betydande och mest originella riddar- Balladen,
diktning var dock ej de nu omnämnda större rimdikterna,
utan dess ballader, vilka däremot i stort sett äro förlorade
i den ursprungliga avfattningen och som blott föreligga i
yngre bearbetningar och efterbildningar, de äldsta i s. k.
visböcker från 1500- och 1600-talen, de yngre, s. k. folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
