Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Brynolphus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
författare, som tilldraga sig vår uppmärksamhet: Brynolphus,
Petrus de Dacia, magister Matthias och Birgitta.
Vid 1200-talets mitt nådde den gotiska stilen till ®r^“s01’
Sverige, och i denna byggdes våra flesta domer — vida
skilda från missionstidens fästningsliknande, trånga och
mörka kyrkor. Genom de väldiga, med skimrande glas-
målningar täckta fönstren kastades ett mystiskt ljus över
kor och skepp med deras uppåtsträvande, luftiga pelar-
knippen, och dessa nya domer nästan framtvingade en
rik, stämningsfull gudstjänst, som stod i samklang med
den nya arkitekturen. Förutsättningen för en dylik fick
man i de domkapitel, som nu inrättades. Mässorna, som
förut varit ytterst enkla, utvecklades nu till stora av dom-
kyrkokören utförda oratorier, i vilka medeltidens extatiska,
glödande fromhet tog sig ett poesirikt uttryck. I dessa
“officier“ hava vi också medeltidens praktfullaste lyrik,
en lyrik, som i Sverige var alldeles ny. Någon särskilt
svensk klang har den väl icke, men även i andra land
saknar den en nationell färgton. Det är blott “den stora,
allmänneliga kyrkan“, vars idéer här taga sig ett uttryck.
Men att denna latinska kyrkolyrik nu även diktades i
Sverige, visar, att vårt larid nu såsom en provins ingått i
den romerska kyrkans stora kulturstat.
Den förste officieskalden är Skarabiskopen Brynolphus.
Han tillhörde landskapets mäktigaste, med folkungarna be-
fryndade stormanssläkt, hans fader var Västergötlands
lagman och hans bröder voro bemärkta män — som det
tyckes våldsamma och lidelsefulla naturer. Själv bestämdes
han tidigt för det “lärda ståndet“, skickades redan som
gosse till Paris — vilket då ej var ovanligt — för att
utbildas till klerk och skall enligt traditionen hava stannat
där i aderton år. Vid sin återkomst blev han som det
anstod hans höga börd kanik både i Linköping och Skara,
och vid biskopsledigheten 1278 utsågs han vid nyss fyllda
trettio år till det senare stiftets biskop, vilket han sedan
förblev i nära fyrtio år (till 1317).
Trots det att Brynolphus var en av medeltidens kraft-
fullaste biskopar, är han dock mest bekant såsom skald,
såsom vår förste lyriker, om än på latinskt språk. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
