Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värme - IV. - 341. Hvarför kännes luften hetare ofvanom lågan än på sidorna eller under densamma? - 342. Hvarför börjar en ljuslåga att flämta, då ljuset är nära slutbrändt? - 343. Hvarför utsläckes en ljuslåga, om man blåser hårdt på den? - 344. Hvad är skälet till, att ett nyss utsläckt stearinljus åter tändes, om en brinnande tändsticka hålles strax ofvanför veken? - 345. Hvarför tänder sig en glödande veke ej af sig själf? - 346. Huru är det möjligt, att en glödande veke kan ånyo tändas blott genom att blåsa på den? - 347. Hvarför utsläckes en mindre lampa så lätt af drag? - 348. Hvarför ryker en lampa, om den bäres ovarsamt? - 349. Hvaraf består lysgas? - 350. Huru beredes lysgas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
341. Hvarför kännes luften hetare
ofvanom lågan än på sidorna eller under
densamma?
Från lågan utstrålar värme i alla
riktningar. Men rätt öfver lågan träffas handen
dessutom af den uppåt stigande varma
luftströmmen, som kännes mycket het till följd
af den vattenånga den innehåller.
342. Hvarför börjar en ljuslåga att
flämta, då ljuset är nära slutbrändt?
Emedan veken ej tillräckligt hastigt fylles
med stearin; då veken är fylld, flammar det
till, sedan åtgår en stund innan ny stearin i
tillräcklig mängd hinner samlas. Under tiden
brinner lågan svagt.
343. Hvarför utsläckes en ljuslåga, om
man blåser hårdt på den?
Emedan den luftmängd, som strömmar
till lågan, är så stor i förhållande till den
brinnande gasmängden, att lågans temperatur
nedsättes i betydlig grad. Vi påminna om,
huru vid en brasa påblåsning af luft ökade
förbränningens liflighet.
344. Hvad är skälet till, att ett nyss
utsläckt stearinljus åter tändes, om en
brinnande tändsticka hålles strax ofvanför veken?
Emedan, sedan ljusets släckts, ännu en
stund heta kolväten utströmma genom veken
och stiga uppåt. Luften ofvanom veken är
således fylld med brännbara gaser, och det
behöfs blott att der införa en brinnande sticka,
för att hela gasmassan skall fatta eld,
alldeles så som då man tänder en gaslåga.
345. Hvarför tänder sig en glödande
veke ej af sig själf?
Emedan syremängden i luften är
otillräcklig, att i stillastående luft lemna den
behöfliga syreqvantiteten.
346. Huru är det möjligt, att en glödande
veke kan ånyo tändas blott genom att
blåsa på den?
Emedan påblåsning tillför den kolande
veken rikligt med syre, som i förening med
de ännu ur veken utströmmande lättantändliga
kolvätena ånyo sätter förbränningen i
gång.
347. Hvarför utsläckes en mindre lampa
så lätt af drag?
Emedan brännaren är liten, förbrännes
obetydligt med olja på en gång; lågan blir
derför liten, och ett något häftigare drag
afkyler derför gasen så mycket, att förbränningen
upphör.
348. Hvarför ryker en lampa, om den
bäres ovarsamt?
Dels emedan lågan af luftdraget afkyles,
då en del kol, som ej längre är glödande,
afsätter sig såsom sot; dels emedan veken
genom skakningen blir för mycket fylld med
olja.
349. Hvaraf består lysgas?
Lysgasen, sådan den strömmar ur en
gasbrännare, utgöres af en mängd gaser, af hvilka
blott få bidraga till lyskraften i lågan. De
lysande äro etylén och andra tunga kolväten;
de öfriga äro Sumpgas, väte, qväfve, kolsvafla,
koloxid. Etyléngasen tillhör de s. k. tunga
kolvätena och bidrager mest till lågans
lyskraft. Kolsvaflan och koloxiden äro giftiga
gaser och göra lysgasen farlig att inandas.
De öfriga här ofvan omnämda gaserna utspäda
gasen eller göra temperaturen i lågan högre.
350. Huru beredes lysgas?
Genom upphettning af stenkol, torf, trä
eller andra växtprodukter i slutna
tackjärnscylindrar (gasretorter). Retorterna äro inmurade
i flera rader öfver hvarandra i en ugn och
upphettas till rödglödgning, då stenkolen etc.
sönderdelas i en mängd föreningar. Utom
de redan nämda kunna följande anföras:
ammoniumföreningar, tjära och likartade kolväten,
karbolsyra, anilin, Vätesvafla, kolsyra, vatten
m. fl. Från de nu uppräknade ämnena skall
lysgasen renas, innan den användes, hvilket
sker genom en följd reningsprocesser. Dessa
s. k. föroreningar utgöra värdefulla
biprodukter vid gasberedningen, som derigenom
blir en ganska lönande affär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
