- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
27-28

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekanik - Sidor ... - IV. (Drifkraft, 48-60)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den ånga, som redan arbetat i cylindern,
skall sedan föras bort, hvilket kan ske på två
sätt; antingen får den gå ned uti ett afkyldt
slutet rum, den s. k. kondensorn, der ångan
förvandlas till vatten, eller ock går den direkt
ut i luften. Det förra sättet är mera
ekonomiskt, emedan man då bättre tager vara
på ångans arbetsförmåga.

En ångmaskin säges gå med expansion,
om sliden är så inrättad, att den afstänger
ångtilloppet, innan kolfven hunnit ett fullt slag,
resten af slaget gör då kolfven till följd af den
redan insläppta ångans spänstighet. Nu mera
låter man ångan från första cylindern gå in
uti en andra, ja stundom till och med i en
tredje cylinder, för att taga vara på all dess
spänstighet. Ju fullständigare man begagnar
sig af ångans elasticitet, ju mindre bränsle
åtgår för ett gifvet arbete.

54. När användes först ångmaskinen i
industriens tjenst?


Att säga när ångan första gången
användes såsom drifkraft är nästan omöjligt,
men mycket långt tillbaka i tiden skönjer
man kunskapen om ångans kraft. Papin var
den förste som lät ångan verka på en kolf.
Den första egentliga ångmaskin var
Newcomen’s från år 1705, som blott var ett
praktiskt utförande af Papins af år 1690.
Ångmaskinen, sådan vi nu ha den, konstruerades
i senare hälften af 1700-talet af James Watt,
hvilkens idéer ännu i hufvudsak qvarstå.

55. Hvad menas med en varmluftsmaskin?

I stället för att låta vattenånga verka på
kolfven kan man använda luftens utvidgning
vid upphettning. Vår store landsman John
Ericsson är en af de förste som konstruerat
en dylik maskin. Olägenheten med denna
maskin är, att den tar så stort rum och blir
så upphettad, hvarigenom dess delar snart
förstöras. Förtjensten åter ligger förnämligast
deri, att man ej behöfver någon ångpanna.

56. Hvad menas med en gasmaskin?

Gasmaskinen, uttänkt år 1862 af Lenoir,
begagnar i stället för ånga eller varm luft en
explosiv gasblandning, som antändes af en
gaslåga eller elektrisk gnista. Den explosiva
gasen utgöres af en blandning af luft och
lysgas. Vid explosion utvecklas betydligt med
värme, som utvidgar gasen och drifver
kolfven genom cylindern. Gasmaskinerna hafva
kommit rätt mycket i bruk och äro särdeles
lämpliga i de fall, då blott tillfällig kraft be-
höfves. Man har då blott att öppna en gas-
kran för att sätta maskinen i gång. För
närvarande konstrueras gasmaskiner af ända
till 100 hästkrafter.

57. Hvad menas med en lokomobil?

En lokomobil är en ångmaskin på hjul,
hvarigenom den lätt kan föras dit, der den
behöfves för tillfället. Dylika konstrueras till
en styrka af 15 till 40 hästkrafter.

58. Hvad är ett lokomotiv?

Lokomotivet är ock en ångmaskin på hjul,
men till följd af uppgiften att draga en
rad jernvägsvagnar, verkar pistonens vefaxel
direkt på lokomotivhjulen, under det att vid
lokomobilen pistonen verkar på ett s. k. remhjul.

Lokomotivets föregångare var den s. k.
ångvagnen, konstruerad 1709 af fransmannen
Cugnot. De starkaste lokomotiv utveckla en
styrka af ungef. 200 hästkrafter.

59. Huru äro ångpannorna inrättade,
för att på kort tid kunna gifva en stor
mängd ånga?


För att en ångpanna skall kunna lemna
den behöfliga mängden ånga, måste den s. k.
eldytan, d. v. s. den del af pannan, som är
i beröring med elden, vara betydlig. Denna
fordran hämmade länge ångmaskinens
användning särskildt till lokomotiv, emedan man der
ej hade utrymme för tillräckligt stor panna.
För att öka eldytan, utan att pannans volym
ökades allt för mycket, kom Séguins på den
idéen, att genomdraga hela pannan med
jernrör, några centimeter i diameter. Genom
dessa rör gå nu de heta förbränningsgaserna,
och vattnet som helt och hållet omgifver rören
blir derigenom fortare upphettadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huru/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free