Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Stockholmsskolan - 11. Statsbudgetens balansering - 12. Hur det sedan blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag befarade också, minns jag, att en alltför stor samlad
obligationsvolym under en uppgångstid, om den inte då hölls ner genom en
överbalansering av budgeten, kunde orsaka en överlikviditet, som
skulle kunna resultera i en inflationspress.
Och vi hade ju också beslutat att söka hålla penningvärdet konstant.
Flera av oss i Stockholmsskolan, ibland dem jag, delade i princip David
Davidsons uppfattning, att ett fullständigt motverkande av inflation
egentligen borde inbegripa en viss årlig prisnedgång. Det tekniska
framåtskridandet borde ju normalt förbilliga produktionen, liksom den
då kraftigt pågående flyttningen av arbetskraften från det
lågproduktiva jordbruket till industrin. Men av praktiska skäl var vi nöjda med
kravet på en fast prisnivå som mål för den svenska penningpolitiken,
varvid inflationstrycket fick mötas genom en extra penningpolitisk
åtstramning.
Jag har här ett viktigt tillägg att göra. För min del hade jag redan då
den uppfattningen, att en stor del av de utgifter staten hade för de
ungas och den arbetande generationens hälsa och utbildning och
allmänt för familjernas välfärd inte bara höjde befolkningens
levnadslycka utan även deras kvalitet och produktivitet. Till den delen borde
sådana utgifter därför egentligen inrymmas i kapitalbudgeten.
Men eftersom både storleken av denna produktivitetsökning och
tidpunkten när den skulle inträffa inte kunde kvantitativt preciseras,
var jag nöjd med att låta dessa utgifter stå kvar på driftsbudgeten.
Dessa utgifter var ju på den tiden inte heller så stora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
