Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett storskaligt universitet - 1. Värdepremisser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer att utvecklas i andra delen.
Men delvis är orsaken, att den annorlunda och oftast längre
utbildningen till skrivbordsyrkena inte förmått tilldra sig intresse bland
ungdomen i arbetarklassen. De får lägre "studiemotivering" från
hemmen än ungdomen i de högre, icke kroppsarbetande klasserna. Vad
jag personligen beklagar är, att det nya skolsystem vi byggt upp, inte
gynnat utan motarbetat att arbetarungdomen skulle ges mera av
studiemotivering och så oftare komma att välja de längre och ej
lågyrkesinriktade studierna.
Ännu på trettiotalet fanns i vissa överklasskretsar fortfarande kvar
den gamla reaktionära inställningen, att arbetarbarnen inte behövde så
mycket av boklig bildning och allmänt av "kultur" utan bara tränas att
bli dugliga i sina yrken. Men vi andra, som då stod för en
genomgripande skolreform, delade inte denna inställning. Inte minst de idégivande
personerna inom socialdemokratin fasthöll vid den linje som tidigt
deklarerats av Hjalmar Branting och många andra, att det
klassbetingade bildningsmonopolet skulle brytas, och att detta var en huvudsak i
den skolreform vi påyrkade. Den allmänna folkskollärarföreningen
med ledare sådana som Fridtjuv Berg stod inte bara för
bottenskoleidén utan ville även att redan den dåvarande folkskolan skulle vara en
kunskaps- och bildningsskola.
Det för mig besynnerliga och djupt beklagliga är hur, när den stora
skolreformen efter många kompromisser genomfördes, denna
demokratiska grundtanke tappats bort, och hur tyngden lagts vid det
"nyttiga", det "praktiska" och det "vardagsnära". Denna målsättning har
nu efter förmåga tryckts på hela skolsystemet med tydligt uttalad
ringaktning för bildning och otillräcklig stimulans till de ungas
kunskapshunger.
När vi kämpade för grundskoleidén var det ju inte för att beröva
dem som fick gå läroverksvägen den allmänbildning de där förvärvade,
utan för att ge hela ungdomen samma förmån.
På alla stadier i vår nya skola har läroämnen, som är allmänbildande
och svarar till det anglosaxiska kravet på "liberal education", motats
bort från läroplanen, t ex historia, geografi och litteraturhistoria med
nordiska språk, och ersatts av olika slags lågyrkesorienterade ämnen
och kunskaper enbart om det helt nutida vardagslivet. I
gymnasieskolan har bara en fristad, även den i inskränkt mån, givits i någon slags
humanistisk speciallinje, och jag förstår att den mest väljes av flickor.
Som nation håller vi gradvis på att bli allt mer obildade genom att
oavbrutet nya ungdomsgenerationer får allt mindre av bildning.
Samtidigt har en egenartad motvilja mot betyg, för att inte tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
