Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självdeklaration - 8. Min egen radikalism - 9. Tre metodfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världssamhället — behövs kunskaper och erfarenhet, som ingen föds med.
Och de unga är ju i den situationen, att de skall infoga sig i
samhället, där bryta sig en bana; och de har en lång levnad framför sig att
trygga. En tendens till konformism i politiska frågor är naturlig för
unga människor. Tvärtom vore det rimligt att vänta sig, tycker jag, att
den äldre generationen, som sett mer av världen, som så småningom
fått mindre intresse av att komma fram — antingen därför att de redan
gjort det eller därför att de fastnat nånstans utan att kunna göra den
karriär de tänkt sig — och som har ett kortare livsperspektiv, skulle
vara rebellerna. Vad jag inte begriper är således konformismen hos de
äldre.
Om medlemsantalet i Socialdemokratiska ungdomsförbundet
oavbrutet tenderar att sjunka, och om förbundet blir mindre och mindre
av en ’rörelse’, ligger ansvaret härför enligt min mening hos de äldre
partikamraterna, som inte lyckas hålla elden brinnande. Jag unnar oss
innerligt alla jubileerna och alla minnesskrifterna om rörelsens
kamptid. Men försummar vi att ge vår ungdom stimulansen till radikalt
tänkande och ett rebelliskt sinnelag står vårt parti på lerfötter, hur
starkt det än ter sig."
Jag skulle nu vilja tillägga att alltför många av oss, som varit med
längre och naturligtvis inte överger partiet, dessvärre antingen blivit
för passiva i de stora samhällsfrågorna eller också själva åkt in i den
styrande och självkontrollerande politiska byråkrati, som jag skall
kritiskt analysera särskilt i den andra delen av boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
