Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cecilia.
Nå — än Blanka då!
Grefvinnan.
Ja — tänk att vilja sitta i tablå och visa sig för
alla dessa människor!
Cecilia.
Se på kapten Wulf — han har inte öga för något
annat än det där draperiet. Han hör knappt på när
man talar till honom. Han bara väntar på den sköna
uppenbarelsen. Tänk, han ämnar bestämdt fria på
fullt allvar! Han har ingenting emot att bli svåger
med alla de där — trasungarna — hennes syskon.
Grefvinnan.
Gud, ja — det är ju sant — hon har syskon!
Cecilia.
Ja, de gifte bort modern med någon
handtverkare och det äktenskapet lär ha blifvit rikt välsignadt.
Grefvinnan.
Det var märkvärdigt, att v. Dührings vågade flytta
upp till Stockholm igen nu. Ty nog var det väl
bara för att alldeles skilja Blanka från de där, som
de så plötsligt bosatte sig på landet strax de tagit
upp henne.
Cecilia.
Ja, det förstås. Men nu är det minsann inte
farligt, att hon vill ha något med dem att göra. Hon
tål aldrig att man med ett ord vidrör hennes förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
