Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karl.
Nej! Tusen gånger nej!
gustaf.
I han hört domen af hans egen mun — jag tvär mina
händer. (Går).
karl (går emot Larsson).
Min far!
larsson.
Nej! Du är ej min son mer!
(Alla gå).
karl (ensam).
Det måste sluta så — det kunde inte bli någon försoning
mellan så stridiga makter. — Min fars förbannelse, min mors
förakt — förlustig mina medmenniskor förtroende — hvad skall
jag göra? — Mina landsmän vägrade att ta emot min tjenst;
de missförstodo min goda vilja och lönade henne med otack — de
rådde ej för det — tiden var ännu ej kommen. — Nåväl! verlden
är stor. Ännu är ej tid att nedlägga vapnen, det finnes andra,
som sucka under det andliga oket. — Ja! i landet på andra
sidan vesterhafvet, der frihetens vagga står, der vill jag förkunna
sanningens ord, så länge min stofthydda bergar min oroliga själ.
Och när hon en gång, tärd af strider, mödor och qval, skall
störta samman — då vill jag öfver oceanen sända min sista suck
till fosterjorden med den varmaste bön, som ur
mennisko-hjerta sprungit — att frihetens, sanningens och upplysningens sol
snart måtte uppgå öfver dess kära bygder och sprida sina
lifgifvande strålar i slott och hydda.
SLUT.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
