Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min skolstad av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej uppfört de två skolpalatsen, folkskolan och
läroverket, vilket rektor Nordlund en gång — kanske för
att försvara dess stora proportioner — kallade
»Norrlands universitet».
En främling, som från sjösidan var på väg in till
Hudiksvall och fick reda på vad detta var för två
stora hus, lär ju också ha frågat:
— Men varifrån komma då alla barnen?
— Från staden, svarades det.
— Finns det då så många barn i denna lilla stad,
att de kan fylla dessa väldiga palats? utropade han
med skäl förundrad.
— Vi tänka stort om skolan i vårt land och bygga
stort.
När jag 1926 kom tillbaka till Hudiksvall, väntade
mig en ny överraskning. Jag upptäckte, att
människorna i städerna äro till för järnvägarnas skull och
inte tvärtom. Ty någon annan uppfattning kan man
inte få, när man ser hur vederbörande gett sig till att
dra järnvägen rätt igenom en idyllisk liten stad, när
det finns god plats bredvid den — rätt nedanför
Stortorget. Stackars gamla Hudik! Var du så angelägen,
att du lät järnvägen skjuta hål gènom ditt eget bröst!
Vad så de inre och sedliga förhållandena angår,
måste man verkligen säga att stora förbättringar skett.
Förr i tiden hörde dryckenskapen till regeln och att
man här och var i staden stötte på skrålande män och
ynglingar det hörde till dagordningen.
Mellan läroverkspojkarna och ynglingarna »öster i
sta’n», rådde krigstillstånd och fiendskap. De senare
kallade oss för »piltar», medan de i gengäld fingo
benämningen »schaschasare», ett öknamn, som vi ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
