Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade framför ett hus, som, ehuru förfallet och
vanvårdadt, dock ännu bar en prägel af storhet
och prakt, men innan vi hunnit taga dess yttre
i nogare skärskådande, voro vi omringade af
en massa kvinnor och barn, som, skrikande om
hvarandra, drogo oss in i huset för att visa oss
dess märkvärdigheter.
En sorgligare syn af storhet i förfall vet jag
mig sällan hafva sett. I de höga praktrummen
voro väl ett tiotal familjer inlogerade, i ett armod
och en smuts, som man väl knappast finner
annat än söder om alperna. Ouppbäddade
sängar på golfven, några trasiga stolar, husgeråden
kastade huller om buller i vråarna. Och öfver
detta elände hvälfde sig de höga taken, med sina
trots åldern ljusa och leende målningar, sorglösa
skepnader, som med sitt renaissanceleende
skådade ned på armodet, liksom de förut skådat
ned på prakten. Det var en kontrast, så
skärande, att man blef illa till mods och fick brådt
om att komma ut i den fria luften igen.
Palatset hette Palazzo Cenci, vi fingo veta
det vid utgåendet, och det var som om detta
namn ännu mer förökade förfallets tragik.
Men för att återgå till mitt palats här i
Palermo, så bär det en vänlig, godmodig, en
smula småborgerlig prägel öfver sina mer eller
mindre högättade drag. Hvad namn det tordom
bar vet jag icke — nu heter det »Pension Suisse»,
af hvad anledning har jag heller icke kunnat
utfundera. Så väl värd som värdinna och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
