Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, såsom blommor skjuta upp om våren. Och
han såg dem slingra sig som runoband kring dörr
och fönster, under takåsen, efter bjälkarna — hela
stugan betäckte de, förtäljande sagor från skog och
mark, från människornas lif och från de hemliga
makters, som styra deras öden.
Med darrande hand grep han efter knifven,
och hans blick, som hvilade på bilden ofvanför
dörren, blef skarp och sällsamt seende. Han såg
sig hastigt omkring, såg en sten, som han med sin
ungdoms jättekrafter vältrade fram till dörren,
sprang upp på den och började tälja på den grofva
bilden. Hans blod gick som i feber, men hans
hand var åter lika stadig som hans öga.
Till dess solen slocknade bakom bergen och
ljuset drog sig upp mot skyarna, arbetade han. Då
lät han handen sjunka, gick ned från stenen och
betraktade sitt verk. Och se, höken hade blifvit
lefvande, han tyckte sig höra suset af hans
vingslag och se huru fjädrarna ännu skälfde efter det
snabba fallet från höjden. Men dufvan i hans klor
syntes rädd och darrande och likväl stolt öfver att
blifva den starkes rof.
Så föll det en trötthet öfver hans själ, han gick
åter ned till sin stuga och sof; för första gången
på många år sof han den lyckliges lugna sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
