Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då bleknade Ung-Hans och svarade med
blodlösa läppar:
»Ja, henne menar jag!»
»I femtio år har hon suttit vid min sida som
husfru, burit mina visthusnycklar vid sin gördel
och mina barn därunder. Hon har varit mig
en trogen husfru, säger man. De dårarne, hvad
vet man väl om en kvinnas tankar! Hvilkens
voro väl de leenden, som hon icke visade mig,
de tankar, som hon icke yppade mig, de suckar,
som hon suckade i sina drömmar? I femtio år
har hon varit min husfru, men hvem svarar mig
väl för att hon verkligen varit min? Min! Hvilket
vågsamt ord! Hur kan man väl säga min, då
det gäller en lefvande varelse, en människa, denna
bottenlösa gåta, en kvinna, denna gåtornas gåta!
Hur kan man väl säga min, då man älskar! Ty
den som älskar är den ende, som förstår hvad
detta ord betyder, men han är äfven den ende
som aldrig vågar säga det! I detta lilla ord, i
detta ’min* ligger kärlekens fördömelse.»
»Du ljuger,» sade Ung-Hans med skälfvande
stämma, »hon är icke din, hon har aldrig varit
din.»
»Nej, hon har aldrig varit min, men nu, nu
är hon det! Hör du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
