Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han mycket. Slutligen var det några af hans
ungdomskamrater, som togo hand om honom,
lagade att han blef prästvigd och skaffade honom
ett pastorat — ett regalt — på landet. Då gifte
han sig. Vår mor var en bondflicka. Olof var
äldst — jag var den yngsta; två syskon dogo
som barn — samtidigt — och året därefter också
vår mor. Då började far att dricka igen. L&gger
handen öfver ögonen. Nej, jag kan inte berätta det.
HENNING
afledande; visar p& ett annat porträtt på bordet.
Hvem är det?
MARTA.
Ser ni inte det? Det är ju jag — som flicka.
HENNING.
Ja visst — ni har samma ögon.
MARTA.
Jag var bara tio år då. Det togs samma år
som min mor dog. Det år, som afgjorde mitt lif.
Hon gitter tyst en gtnnd. Han ser spändt och väntande på
henne. Olof var tjugu år, hade nyss blifvit student.
Han hade blifvit försenad af sjuklighet. Jag
kände honom så litet — jag beundrade honom,
men på långt afstånd. Men när våra syskon
dogo och det blef tomt emellan oss, var det som
om vi kommo hvarandra närmare. Och allt det
andra förde oss också samman. Men aldrig
vågade jag drömma om att jag skulle få hans
förtroende — jag, en liten flicka, i kort
klänning och flätal Hvad jag kände mig liten, och
hvad jag beundrade honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
