Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt mer, ju mer han tänkte pä den. Sagdt
och gjordt, han satte sig ned, lindade in
strumporna i ett papper, skref utanpå: »Till de små
från en gammal farmor!» så åter ett papper
om, lackade och skref utanskriften: »Till
jul-tomtarne».
Och lätt om hjertat sparkade han
kappsäcken bort i en vrå, skickade efter ett
stadsbud och sände bort paketet. Han tyckte sjelf
det var en vacker tanke, detta, — att han sålunda
gaf den gamla sin sista gärd, mycket vackrare
än att pligtmessigt stå och se hur hon myIlades
ner i jorden. Egentligen var det ett dumt
bruk det der med begrafningar, och man borde
icke uppmuntra det!
På nyåret fick han ett bref från fadern,
hvari denne omtalade, att han sålt sitt hus, och
flyttat in i en liten lägenhet innanför
handelsboden, som han på de senare åren återtagit.
Det var den ena gången. Den andra var,
då han för ett halft år sedan skrifvit efter en
större penningsumma än vanligt, som han
ovil-korligen måste hafva på bestämd tid. Han
hade väntat ett par dagar, men inga pengar
kommo, och han började frukta, att »gubben»
tyckt summan vara för stor och kunde spela
honom det sprattet att icke skicka något alls.
Än en dag väntade han, full af oro, men inga
pengar hördes af. Då beslöt han att fara hem.
Och han var redan på väg till jernvägen, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
