Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlindade i bomull hela sitt lif för att inte gå
sönder!»
Hon tvärtystnade, då hon i detsamma kom
att se på Metta, och en skugga af sorg
förmörkade hennes ansigte. Hon vände sig hastigt
bort och gick in i boden.
Men Metta hade rest sig upp, darrande af
harm och smärta. Detta, det kände hon, kunde
hon aldrig förlåta modern, och i vreden mot
denna blandade sig en känsla af magtlös
förbittring mot hela den råa verklighet, som med
hennes ord trängt sig in i hennes skönaste
drömmar och stänkt smuts på dem. Hon
reste sig till försvar för dem, till. försvar för
sig sjelf, hon ville tala, hon ville säga ut allt,
som så länge legat och grött i hennes hjerta,
hon ville–—
Men i detsamma gick Johannes förbi henne
och hviskade med en varnande blick:
»Akta sig, mamsell!»
Metta spratt till och såg förvirrad efter
honom, tills han försvunnit bakom hörnet. Han
visste då! — Det gick rundt i hennes hufvud,
men hennes trots var försvunnet och endast en
dödlig förskräckelse, för att hennes hemlighet
skulle blifva upptäckt, återstod.
Då hörde hon modem ropa på sig inifrån
boden. Hon tryckte händerna mot bröstet
och försökte återvinna sin kallblodighet.
»Hvad vill du mamma?» frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
