Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bondlandet. Och två dagar om året, de dagar,
då beväringsmanskapet kom hem från sina
möten, försvann han regelbundet hemifrån. Då
begaf han sig in till staden, och der följde han
troget med de fulla, skrålande ynglingarne, hvar
de drogo fram, och återkom vanligen först den
följande dagen, smutsig och ledbruten, men nöjd
och belåten som efter en uppfyld pligt. Hur
han kunde hålla reda på dessa dagar, hade man
aldrig kunnat förstå, — men han tog aldrig miste
på tiden.
Detta var Trumfs svaghet. Rask hade en
annan, — han metade, metade med passion,
och det icke för fångstens utan för sjelfva sakens
skull. Hvarje sommardag, då det icke regnade
allt för mycket, tillbragte han hela förmiddagen
nere vid sjön med ett metspö i handen.
Der-emot hade han för vana att aldrig meta om
eftermiddagarne.
Och var det då en riktig solhet dag, njöto
Rask och Trumf den bästa delen af sin tillvaro.
Rask fick sällan någon fisk; hans metspö tycktes
vara väl kändt i hela sjön, och alla mörtarne
kände knepet att äta af masken utan att fastna
på kroken. Men det var detsamma, han var
lika nöjd ändå; i timtal kunde han sitta der
och stirra på flötet, i det han drog långsamma
drag ur sin pipa. Stundom hände det äfven,
att hans ögon, trötta af stirrandet, långsamt,
— ty allt gick så långsamt och stilla, föllo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
