Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, se så,» lugnade han henne, »det som
är gjordt, är gjordt och kan inte göras om
igen.’ Gift hade du väl i alla fall aldrig blifvit,
så fattig som du är, och någon gång skulle det
väl hända, kan jag tro. Sitt öde kan man inte
komma undan, det är nu en gång stäldt på
det viset här i verlden, ser du. Det der är
afgjordt förut det, och då hjelper det inte att
streta emot. Det går dit det ska’ i alla fall.»
Och dels för att trösta henne, dels derför
att hans tankar kommit in i de spår, i hvilka
de nu vändt sig och vändt sig i många år,
fortfor han att intala henne den undergifna tro
på ödet, som blifvit hans ersättning, då han
öfvergaf att hoppas, och sotn gifvit honom
hans dofva resignation i armodet och
förnedringen.
Två dagar derefter föddes Johannes. Och
se n gick lifvet i den lilla stugan åter i samma
kretsgång som förr, endast något trögare, ty
det hade kommit en mun till att föda, och
Kristine var icke mer så stark och arbetsför
som förr, och ej heller upplifvade hon hemmet
med sin friskhet och sitt glada mod. Hon
hade blifvit tyst och sluten och grubblande,
och med skygg förbittring drog hon sig undan
alla menniskor, plågande sig med den
föreställningen att de tänkte på hennes skam och
hånade henne i smyg. För barnet hyste hon
en slags bitter ömhet, som kom henne att ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
