Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprakahdc, och att han nu vemodigt kunde sitta
och värma sig vid glöden, se dem slockna en
efter en, svartna och falla till aska; — och det
hade blott behöfts, att en kvinlig hand rörde om
bland kolen, för att de åter skulle fladdra uppi
en bångstyrig låga, samla sig till glödande
luftslott, lika vackra, lika bräckliga som de, han förut
rört vid med misstrogen hand och sett falla
samman till intet.»
Då och då under dagens lopp trängde sig
ett minne på honom, — minnet af en dag på
vestkusten, då han alldeles ensam seglat ut till
ett litet skär vid hafsbrynet. En klar,
värmemät-tad sommardag, med en luft, som smakade af
frisk sälta, ett haf, hvars vågor bröto sig som
kristall under brisen, som kom ren och
obesmit-tad från den stora, omätliga rymden, der himmel
och haf smälte samman. Han hade klädt af sig
och lagt sig nere vid stranden, bland tången och
snäckskalen, låtande sin kropp öfverspolas af
vågorna, som kommo en efter en, i ständig vexling,
förande med sig en känsla af oändlighet.
Der han på eftermiddagen låg på soffan i
sitt rum, kom detta minne åter för honom. Då
han slöt ögonen, tyckte han sig känna vågorna
komma, en efter en, lyftande — sänkande
honom, rinnande öfver hans kropp. Och han
före-stälde sig, att han låg der som lik, viljelöst
öf-verlemnad åt hafvet, spolad upp på stranden,
der tången slingrade sig omkring hans lemmar,
musslorna och sjöstjernorna sögo sig fast i
honom, insnärjande honom i hafsbottnens
medvetslösa lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
