Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade en svordom, gjorde sig ett ärende ut i
salen och lyssnade inåt Signes rum. Allt var tyst,
och uppfyld af harm mot sig sjelf, mot Signe,
men i synnerhet mot hela presterskapet, gick
han in i sängkammaren för att lägga sig.
Häst han klädde af sig, öfverraskade han sig
med att sitta med ena stöfveln i handen och
fundera på, hur gammal han var. Fyrtio år, —
det var ju ingen ålder!
Han kastade ursinnigt stöfveln i golfvet och
utbrast halfhögt:
»Fy fan, — hvad menniskan är för ett
löjligt djur!»
Fru Volmer, som redan lagt sig, tittade upp
och frågade:
»Sa’ du någonting?»
Han ryckte förskräckt till vid hennes röst.
Han hade alldeles glömt bort hennes närvaro;
och denna påminnelse derom verkade på honom
som förebudet om en olycka.
»Nej,» svarade han kort, klädde hastigt af
sig, släckte ljuset och lade sig bredvid sin hustru.
Då slog hon plötsligt armarne omkring
honom, tryckte sig in till honom och kysste honom
lidelsefullt.
Med ett oartikuleradt utrop sköt han henne
ifrån sig. En känsla af vedervilja dref honom
att springa ur sängen, rafsa till sig sina kläder
och gå in i sitt rum. Hon låg under tiden
alldeles orörlig, som förlamad, utan att ett ljud kom
öfver hennes läppar.
Väl inkommen på sitt rum kastade han sig
på soffan, svepande en filt om sig. Här före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
