Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grubblerier gingo upp i rök, de, som allt annat!
Och för öfrigl, ser man rätt på saken, är det ju
barnsligheter allt sammans. — Nu har jag blifvit
garfvare i stället.»
Han tystnade, och Signe svarade intet. Den
återstående vägen tillryggalade de under tystnad.
Detta var den enda gång, Volmer talade med
Signe om sin forntid.
4.
Volmers far hade börjat som gårdfarihandlaré,
ett yrke som han ärft från sin fader. Denne hade
dött genom en olyckshändelse, då sonen var
sjutton år gammal, efterlemnande åt honom sin packe
med varor och en liten summa penningar.
Härmed fortsatte han handteringen, under ett par års
tid vandrande genom en stor del af landet. Affärerna
gingo bra, och han förbrukade endast ett minimum
för sina egna behof. På detta sätt hade det lilla
kapitalet snart tredubblats. Då sålde han i klump
återstoden af sitt lilla lager och begaf sig till Stockholm
för att göra sin lycka. Hur? — det visste han
icke bestämdt, — men han var säker om sin
framgång, ty han kände inom sig en instinkt för
pengar, ett slumrande affärsgeni, som endast behöfde
en smula hjelp af omständigheterna för att slå
ut i full blom.
Men då han kom till Stockholm, blef han som
yr i hufvudet. Han strök länge omkring på ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
