Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men plötsligt kom det öfver henne ett
sådant begiir att gråta, — hon visste icke hvarför.
Tårarne trängde sig fram i hennes ögon, hon
torkade bort dem och försökte le åt sin
barnslighet; men de kommo igen, läto icke mera hejda
sig; hon kastade sig framstupa på sin säng,
klamrade sig fast vid kuddarne, som om man med
våld ville rycka bort henne, och gret, bara gret.
Det var alldeles mörkt i förmaket, men
hvar-ken pastorskan eller Signe tänkte på att tända
ljus. Det är vissa saker, som bäst låta säga sig
i mörkret, som man icke vågar eller blygs för
att uttala under dagens nyktra ljus.
»Nå, kära barn. — om du vill det, så icke skola
vi lägga hinder i vägen. Res i Herrans namn!»
»Jag är bara så rädd, att ni skall tycka det
vara otacksamt och ovänligt af mig att icke
stanna, då ni erbjuder mig det. Men, — ser du,
— ja, du förstår mig nog inte, — men jag tror,
att jag känner inom mig, — att, — att min plats
inte är här, — att jag har — en uppgift att
fylla i lifvet.»
»Men, kära barn, hvad skulle det vara för
en uppgift?»
»Ack, det vet jag ju inte bestämdt; — du
förstår mig inte, — och jag kan inte säga »
»Ah, — jag tror nog, att jag förstår dig 1 —
När man är ung, har man sådana der tankar.
Ja, jag vill inte nedslå dina illusioner; jag har
också varit ung och jag mins nog, hur det var,
när de gamla kommo och togo saken praktiskt
och förstörde alltsammans. Men, ser du, mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
