Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hvarken var äkta kristlig eller äkta folklig och som
därföre måste betraktas som farlig for det danska folkets
andliga hälsa. Bildningens tomhet så på djupt kristlig som
på sant nationell anda dref Grundtvig att uppträda med
yrkande, att hela skolsystemet skulle hvila på evangelisk och
nationell i stället for på klassisk-humanistisk grund. De
klasser, som fingo sin bildning i statsskolorna, syntes honom
ofta äga en falsk och osund bildning, eftersom de både
genom sin kalla rationalism och sin okunnighet om Nordens
forntid, fornspråk och hela andliga karakter samt genom
sin stela byråkratiska klasskänsla med höga skrankor
skildes från och främmandegjordes för folkets flertal, de
kroppsarbetande och näringsidkande klasserna. Han ansåg vidare,
att de lärda skolorna alltför uteslutande betonade det rent
formella, att akta lärjungarna för att begå “fel i formen
och bockar i stilen“, medan man glömde att vårda om
lifvets friska kärna. Minnet öfvades ensidigt och belastades
öfver dess bärförmåga, men hvarken känsla eller vilja
erhöllo näring och sporre, hvarföre skolan icke heller
främjade karaktersutveckling, danandet af utpräglade
personligheter, snarare liksom Tarquinius topphögg och nivellerade
alla samt genom sin abstrakta uppfattning uttorkade
poesiens, religionens och hela den naturliga ingifvelsens friska
källsprång. Latinskolan var för honom en död skola, “den
svarta skolan“. Ett af de svåraste felen i hela
skolbildningen var, menade Grundtvig, att man glömt taga i
betraktande “skillnaden mellan årstiderna i människolifvet“,
hvarföre skolan icke heller rätt kunde tilltala vare sig
barndomen eller den vuxna ungdomen. Hon kväfde alltför ofta
barndomens lif, stäckte kraften, blekte kinderna, så att
“lifvet aldrig kom att blomstra i ungdomsfullhet och
kraftens flöde aldrig att rinna öfver i mandomens dagar“.
Glosor, läxor, examen och pappersmeriter blefvo skolans allt i
allom, och därmed gaf man de unga stenar i stället för
bröd. Det hela blef en drifbänkskultur, hvarken sund eller
glädjande. Och detta framkallade en falsk uppfattning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
