Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik såg på honom en smula förvånad
och rynkade lätt ögonbrynen. Det skar som
ett missljud in i hans egen stämning.
De gingo en stund tysta, så sade Arne:
»Jag hörde, att ni var nere och dansade ett
slag i går kväll. Ni måste ha gått snart, för jag
såg inte till er.»
»Ja,» svarade Henrik, »jag var bara nere en
liten stund.»
»Hvarför det? Är ni kanske inte road af
dans?»
Henrik mötte hans blick, i hvilken fortfarande
låg samma utmaning. Men den berörde honom
icke på annat sätt än att den störde de tankar
som upptogo honom. Han ångrade, att han
gifvit anledning till detta samtal, nästan med
bitterheten öfver en felslagen förhoppning.
o
»Anej,» svarade han kort, »och dessutom
hade jag att göra. Jag skall resa i dag.»
»Skall ni resa — redan? Då jag talade med
er far i går, lät det på honom som om det var
er afsikt att stanna här säsongen ut.»
»Ja, det var också min afsikt, men jag har
ändrat mig.»
Arnes stridsifver växte som under ett
förföljande. Hans kallblodighet öfvergaf honom,
det brände honom på tungan att tala rent ut,
bekänna kort och tvinga den andre att äfven
göra det. Det var endast hänsyn till Agnes,
som återhöll honom. Men något måste han göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
