Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans åtbörder blefvo allt vidlyftigare, och han
klättrade så småningom upp från det enskilda
och personliga till allt större och allmännare
betraktelser.
Stackars Karolina kunde aldrig hålla stånd
mot denna vältalighet; den både uppfyllde henne
med beundran och förvirrade alldeles hennes
enkla begrepp, så att hon slutligen visste hvarken
ut eller in. Så äfven nu; hennes misstarkar kröpo
skamsna undan i en mörk vrå utan att ens våga
en tanke på att taga upp striden med denna
ståtliga armé af satser och argument, och då
han slutat, hade hennes ansikte alldeles förlorat
det där trotsiga draget och uttryckte en lika
ödmjuk beundran som vanligt.
»Förlåt migl» mumlade hon, »det var inte
min mening att — att såra dig.»
Hans ögon mötte ett ögonblick hennes, så
såg han hastigt bort. En mörkröd rodnad
färgade hans ansikte, och han uppfylldes af en
känsla af blygsel, sådan som han aldrig förr
erfarit; han hade knappast i sin naiva själfkänsla
vetat, hvad blygsel ville säga. Därför
öfver-väldigade den honom nu så, att det blef honom
omöjligt att längre vara i hennes närhet; han
lämnade hastigt rummet, fick tag på sin hatt och
gick med stora steg och svindlande hufvud bort
åt landsvägen.
Han var alldeles tillintetgjord, hade förlorat
hela sin vanliga trygghet, kunde hvarken resonera
med sig själf eller ens tänka någorlunda redigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
