Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dag en större lycka än någonsin förr,
ehuru den icke var så lugn, utan tvärt om rastlös,
skälfvande, nästan feberaktig. Elsa, som för
ovanlighetens skull höll sig trofast bredvid dem,
— alldeles för trofast, tyckte Henrik, — såg
stundom med frågande förvåning på dem.
Agnes hade återkallat minnet af, när de
sågo honom fara förbi på järnvägen. >Det vill
säga,» förklarade hon sedan skrattande, »hon
hade aldrig sett honom riktigt, hvilket förargade
henne, då hon fick höra af Bode att det var han.»
»Jag däremot såg er mycket väl,» svarade
Henrik och tilläde så: »Kanske var det ett omen!»
>Hvilket?» frågade hon.
»Att jag såg er, men ni icke mig.»
Hon svarade utan att se på honom:
»Jag förstår icke hvad ni menar.»
Han hade egentligen icke menat så mycket
med det, då han sade det. Det var en yttring
dels af det begär att bli motsagd, som förleder
älskande att så ofta säga: du älskar mig inte!
dels af en gammal misstämning, som väcktes vid
Bodes namn, som icke på länge nämts emellan
dem. Men nu plågade det honom dock, att
hon icke ville förstå den mening som låg i
orden.
De gingo en stund tysta. Plötsligt tog
Agnes Elsas hand och drog henne med sig i
språng framåt gångstigen. Henrik hörde deras
skratt blanda sig med hvarandra och såg dem
så försvinna i en krök af vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
