Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Ja> jaS vet det!» Hon gaf honom en hastig,
frågande blick, som kom honom att le, hvilket
han för öfrigt gjorde gång på gång under hela
samtalet. Han märkte nog att hon ibland icke
riktigt visste hur hon skulle tyda det, men han
kunde icke behärska det, alldeles ofrivilligt, ja
äfven mot hans vilja, slog leendet ut på hans
ansikte. — »Och just därför förvånade det mig att
ni är så ung,» fortfor han, »fast det ju inte är
någon så förfärlig ålder. Jag vet inte, men ni
har något hos er som påminner om barnen, när
de på våren för sista gången lämna skolan och
veta att de långa sommarferierna förestå dem.
Hvad har ni varit i för skola, fröken?»
»Ingen alls, jag är så okunnig, och därför
vill jag så gärna få veta någonting af — andra
människor.» Hennes ansikte blef plötsligt allvarligt,
och hon fortsatte med dämpad röst. »Men de
sista åren, min far lefde, var han mycket sjuk,
måste alltid ha någon hos sig, och han hade
egentligen ingen annan än mig, och då så...»
Hon såg åter upp med den förra glänsande
blicken.
»Jag tycker jag har så mycket att tala med
människor om, så förfärligt mycket, ja, jag är
rädd att jag riktigt tråkar ut er, att ni tycker
jag är dum.»
»Nej, men vet ni hvad, jag börjar bli en
smula rädd för — att ni är kokett.»
Hon blef alldeles blodröd.
»Jag — kokett!» F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
