Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oftare möta henne ute, aldrig ensam, utan alltid i
sällskap med någon af sina flickbekanta, och ett
par gånger fann jag blommor i mitt rum, och de
dagarna vågade hon icke möta min blick en enda
gång. Hon var förfärligt skygg, och nästan allra
skyggast i sin djärfhet. Ty hon var djärf ibland.
Detta med blommorna var naturligtvis en oerhörd
djärfhet för henne, och en gång höll hon med sin
djärfhet på att alldeles bringa mig ur koncepterna.
»Det var en gång, som vi, af hvad anledning
minns jag nu icke, kommit in på kapitlet om mod.
Vi resonnerade om hur lifvet i våra trånga
samhällen gjorde människor fega, och hur ytterst
sällsynt det var att någon, som så att säga icke redan
kastat yxan i sjön, vågade stöta konventionalismen
för hufvudet. En person i sällskapet hade dragit
fram ett exempel på ett sådant förhållande, där
det verkligen skulle fordras mod att bryta med
det konventionella, och yttrat att han för sin del
icke kände någon, på hvars mod han i det
af-seendet skulle kunna lita. Då sade plötsligt Maria
med hög röst, i det hon såg fast och bestämdt
på mig:
*’Men jag vet en!’
*1 detsamma hon sagt det, blef hon förskräckt
och röd i ansiktet som en bloddroppe.
Lyckligtvis började de andra bry henne för hennes okända
hjälte, så att ingen — jag hoppas det åtminstone
— märkte hur äfven jag rodnade, rodnade som
cn pojke, när han första gången skall säga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
